Sten

Mina stentankar

Här i Sverige finns det gamla fina hantverks- och industritraditioner i att tillverka bruksföremål i sten. Man har bl.a. gjort skålar, mortlar, strykjärn och kärl i täljsten, marmor, kalksten och porfyr. Traditioner som närmast i dag är bortglömda, men på våra hembygdsmuseer finns en del av dessa stenföremål bevarade.

De konsthantverkare som nuförtiden jobbar i sten tillverkar främst smycken och vissa fall enkla stenföremål. Utomlands finns fortfarande levande hantverksindustrier, t.ex. Italiens exklusiva alster i marmor. Jag anser att bruksföremål i sten kan få en mycket intressant framtid i svenskt konsthantverk om det läggs ner tid på form, tradition och design.

Under några år har jag försökt ta reda på vad som är möjligt att skapa ur detta naturmaterial med hjälp av dagens verktyg. Olika bergarter äger skilda karaktärer och anlag som både utmanar och överraskar. Jag har tillverkat tunna marmorskålar som släpper igenom solljus. I grovkornig granit har resultatet blivit livfulla och färgstarka skålar. Utav den hårda och svarta diabasen har jag skapat stora fat med ”metallklang” i. Under senare tid har även en del av mina stenarna fått en mer skulptural och abstrakt stuk. Då har jag jobbat med teman som ”trädstenar”, ”guldvikter” och ”strykjärn”.

Mia Tingvall heter min sambo och hon är textilkonstnär. Hennes främsta uttrycksmedel är bildväv och hon ser sitt skapande som en resa – en vandring längs livets tråd, där olika schatteringar, stämningslägen och färgmöten speglar företeelser i tillvaron. Under de senaste åren har vi haft gemensamma utställningar bl.a. Konstnärernas Kollektivverkstad – Bohuslän, Arvika Konsthall och Sölvesborgs konsthall.

Än så länge har jag bara skrapat ytan på ett stort berg och inför varje stenblock som jag möter, ställer jag frågan: Vad vill du bli? Det är märkligt att en tung och otymplig stenbumling kan bli en smäcker skulptur, men då har man kanske huggit, sågat och slipat bort mer än 80 % av ämnet. Resultatet kan bli lika eviga som våra förfäders stenyxor, men samtidigt totalt återvinningsbar av naturens egna krafter.